Birgittes inspirerande berĂ€ttelse om att leva med fibromyalgi đđŒ đ
à lder och bosÀttning:
Jag Àr 33 Är och bor i Kongsberg.
Början av smÀrtan:
Mina erfarenheter av smÀrta började nÀr jag var 15 Är. PÄ den tiden drabbades jag av svÄr ryggsmÀrta som dök upp utan förklaring och försvann lika plötsligt. Samtidigt tyckte jag att hÄrd trÀning var en utmaning. Jag blev snabbt stel och fick inflammation, och jag kunde inte förstÄ varför jag inte kunde komma i bÀttre form pÄ samma sÀtt som mina vÀnner. Varför kunde de trÀna intensiv styrketrÀning och vara i toppform dagen efter, medan jag hade svÄrt att röra mig och inte kom tillbaka till det normala pÄ nÀstan tvÄ veckor? DÄ fick jag inga tydliga svar och jag fick helt enkelt leva med smÀrtan. Detta ledde till slut att jag slutade trÀna, eftersom det bara blev smÀrtsamt.
Diagnosen fibromyalgi:
Jag fick diagnosen fibromyalgi första gÄngen 2015, nÀr jag var 25 Är gammal. Jag hade dock levt med symtomen sedan tidig pubertet, runt 12 Ärs Älder.
TrÀning med fibromyalgi:
Efter diagnosen fick jag tyvÀrr begrÀnsad vÀgledning om hur jag ska hantera fibromyalgi genom trÀning. LÀkarna kunde inte erbjuda mycket hjÀlp och jag fick höra att det inte fanns mycket att göra med detta tillstÄnd. Som ett resultat var jag tvungen att hitta mitt eget sÀtt. Jag provade flera trÀningsformer men gav upp varje gÄng pÄ grund av muskelvÀrk, inflammation och en allmÀn kÀnsla av att trÀning förvÀrrade mitt tillstÄnd. Det skulle dröja flera Är innan jag stötte pÄ en artikel som talade om vikten av att omvÀrdera förvÀntningarna nÀr man trÀnar med fibromyalgi. Att se framsteg tar tid, och att vÀnta pÄ det kan vara demotiverande. Mitt förhÄllningssÀtt var dÀrför att börja smÄtt, sÀtta upp mÄl som var realistiska inom min hektiska vardag och sedan bygga upp successivt.
Beslutet att Àndra livsstil:
VÄren 2020 insÄg jag att jag var tvungen att ta hand om min egen hÀlsa. Jag var stÀndigt trött och utmattad och hade minimal energi över. Det hÀr var inte den sortens mamma jag ville vara. Min kropp kÀndes tung och samarbetsvillig. Jag kÀmpade med rygg- och nacksmÀrtor, vilket tvingade mig att spendera mer tid pÄ soffan Àn jag ville. Samtidigt var jag rÀdd att trÀning skulle förvÀrra mitt tillstÄnd. Jag bestÀmde mig dÀrför för att börja smÄtt med att gÄ promenader pÄ fasta tider varje dag. Först gick jag i 10 minuter, sedan 20 minuter och till sist 30 minuter. Nu gÄr jag sÄ lÄngt jag vill varje dag.
Jag har alltid tyckt om utomhusaktiviteter och har haft hund sedan jag var 22 Ă„r. SĂ„ jag har redan gjort en del resor, men de var ofta korta och vardagliga. ĂvergĂ„ngen till en högre aktivitetsnivĂ„, bĂ„de för mig och min hund, har varit en stor utmaning. FrĂ„n maj 2020 till september 2023 har min resa varit lĂ„ng och krĂ€vande, men samtidigt vĂ€ldigt givande. Jag Ă€r nu i sĂ„ bra form att jag kan springa tvĂ„ gĂ„nger i veckan och hoppa rep 4-7 gĂ„nger i veckan. Ăverraskande nog fungerar hopprep bĂ€ttre som trĂ€ningsform Ă€n löpning pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt, speciellt nĂ€r det kommer till att stressa smĂ€rtsamma leder. Jag förvĂ€ntade mig aldrig detta.
